235

Igår när jag städade kontor på Cloetta en stor del av förmiddagen, tänkte jag på hur de som jobbar på kontoren ser på mig egentligen. Där går jag omkring med fula ISS-kläder och städar åt dem. Tänker de "Ah, en ung tjej som städar. Hon kan väl inte få nåt annat jobb, eller så har hon inte gått klart gymnasiet och har städat i flera år". Eller tänker de "Vilken tur att jag inte städar.. Jag blev ekonom istället och har ett kontor och kontorsklackisar."? Eller kanske "Stackars jävel. Hon har säkert redan barn och tar vilket skitjobb som helst för att försörja sig".
Alltså, no offense mot städyrket. Men det känns som om folk ser ner på yrket i sig. Inte på mig som människa direkt kanske. Jag ser ju att folk är trevliga och glada när personen som jag går med kommer. Hon är en av personalen. Men ändå, så känner jag mig liten på nåt sätt. Det beror kanske på att jag har en lapp på min tröja där det står "Besökare" och sen mitt namn, företag och en kontaktperson. Eftersom jag är ung känns det som om folk kanske tror att jag är en praktikant också.
Det är ju inte superduperkul att känna såhär när man jobbar, men det blir nog bättre med tiden. Cloettafolket är i alla fall väldigt trevliga hur som helst.