I don't fuck loosers

Jag känner mig så fruktansvärt lurad. I över en månad har vi pratat med varandra i princip varenda dag. Men så kommer den där stunden då man tvingas inse att det här tyvärr har runnit ut i sanden, när man inte orkar anstränga sig mer för att hålla kontakten eftersom det känns lönlöst.
Jag tycker inte om att känna att jag är den enda som hör av mig, och jag gillar inte heller att inte veta varför det är så. Jag har ställt frågan rakt ut flera gånger: "Vad vill du?" och fått svar som "Jag vill träffa dig igen" "Det vore tråkigt om det rann ut i sanden" o.s.v.

Jag har inte gjort något fel, det har jag fått bekräftat. Men det jag inte förstår är hur en person kan säga saker, och sen göra tvärtom. Speciellt när man sagt att man inte är en sån person.
Jag kan inte förstå hur man kan säga till en person att man tycker om den, och säga att man tänkt komma i helgen, men sen knappt hör av sig under veckan, och när man sen undrar hur det blir, får man svaret "Jag vet inte". Du vet inte? Varför inte bara säga rakt ut att du vill supa med dina vänner tre dagar i rad och inte komma till mig?

Jag kan hantera sanningen. Det jag hatar är att jag känner mig jobbig och går runt med en klump i magen, när det är DU som gör fel och behandlar mig som om jag vore korkad.

Jag ringde dig när jag var på väg hem från krogen när jag fyllde år. Du hade inte ringt och sagt grattis, men jag ringde dig ändå. Jag sa "Jag fyller faktiskt år idag!". Du sa "Grattis" med ett irriterande röstläge och slängde på luren. Du sa att du låg och sov. Jag fick det förklarat för mig dagen efter att det hade varit en jobbig kväll med bråk och när jag ringde hade det äntligen lugnat ner sig. Fine, tänkte jag, ursäkta.
Vill ni veta vad det var han gjorde egentligen? Han hade sex. Och han skrattade när han berättade det.
"Har det här hänt nån mer gång sen vi träffades?" undrade jag. Och det hade det. I princip varje helg sen vi träffades. Han har pratat med mig på kvällen, sagt "Sov så gott, vi hörs imorgon, puss puss" och sen knullat någon annan.

Vi har inte lovat varandra trohet. Men jag kan inte riktigt förstå hur man kan ljuga någon rakt upp i ansiktet. Jag har frågat om han har haft sex med andra tjejer sen vi träffades. Men han har sagt att han inte gör sånt längre, det ger honom ingenting. "Det känns kul att ha träffat en tjej med någonting innanför pannbenet, alla andra tjejer jag råkat ut för har varit så blåsta", "Tjejer på krogen är så himla jobbiga, trycker upp sig mot en och vill hångla och blir skitsura när man dissar dem".
Eller som första gången jag träffade honom. Vi hånglade. "Jag brukar inte göra såhär". Öh, okej?
Varför har han försökt bygga upp någon fin bild av hur han är, när han inte är sån?
När vi hade "the final talk" igår, sa han att han var ett svin, en hora o.s.v. "Nej," sa jag "det är du inte". Jag vet att han är bra, och det är sjukt att sen inse att det kanske inte är så.

Det som känns sjukast just nu är att jag känner mig så tom. Vi kommer aldrig mer prata med varandra på samma sätt. Det känns sorgligt, men samtidigt är jag förbannad för hur han har betett sig.

När jag sa att det var tur att vi inte hade haft sex med varandra undrade han varför. Jag sa "Då skulle jag bara blivit en i mängden". Jag ångrar att jag inte sa "I don't fuck loosers".