Läs inte här..

..om ni förväntar er uppdateringar. Jag bloggar fortfarande på Expressen, eftersom jag är Linköpings lokala bloggare. Min idé om att lägga in alla inlägg här, och på Expressen, var lite hastigt genomtänkt. Det skulle ta alldeles för lång tid att genomföra, och då tycker jag faktiskt att det är mindre krångligt för de som vill läsa min blogg att istället gå till:


http://blogg.expressen.se/myladystory/

So long!

276

Jag. Skäms. Ihjäl.

Jonna berättade precis för mig att hon hört av Karin, som hört det av Emma, att VDn för den svenska delen av företaget där jag jobbade förut, hade läst ett smått hatiskt inlägg om företaget i min förra blogg. Jag klagade på att min lön aldrig blev rätt och att det drogs pengar på lustiga sätt.
När han läst inlägget hade han frågat en av intervjuledarna om jag jobbade kvar där. Som tur är, slutade jag i augusti. Men herregud, vad pinsamt. Det är ju inte menat personligen mot honom. Men allvarligt talat, lönen var och är antagligen riktigt usel. Det blir aldrig rätt på lönespecerna och det hela ignoreras av företaget. Kollektivavtal har det aldrig varit tal om.

Jag tänker inte säga namnet på företaget, som ni säkert förstår. Men snälla, gör inte samma misstag som jag! Om ni ska snacka skit om erat företag, skriv inte ut namnet. Då kan det hamna nästan överst på google när man söker på det. Det gjorde mitt.

275

ÄNTLIGEN har jag fått mina papper från Alfakassan. Jag skrev ett meddelande och frågade vad som hände, om jag gjort något fel och vilka papper jag skulle skicka in till dem. Tillbaka fick jag ett drygt meddelande från en person som heter Aleksandar. Han förklarade att det inte var deras skyldighet att "höra" av sig. Notera citationstecknen.
Det förstår väl jag också, att de inte har så mycket tid, men jag undrade bara vad som hände. Inget mer. Jag skällde inte ut dem för att det tog tid eller någonting. Så jag skickade ett mail tillbaka, vänligt men bestämt. Hur töntigt det uttrycket än är, så stämmer det i mitt fall.

Men nu jäklar. Nu ska jag få pengar. Åtminstone fram till årsskiftet. Sen upphör nämligen Studerandevillkoret att gälla. Tack för den, borgarjävlar.

274

Orkade inte ta mig upp i morse för att åka in till stan och trängas med tokiga shopoholics. Så mycket vill jag inte ha något. Trenchcoaten skulle vara väldigt välkommen i min garderob, men ingenting jag kommer sörja över förhoppningsvis.
Om jag inte jobbar på måndag kanske jag försöker mig på att köpa den på hm.com. Men jag tror inte jag kommer orka det heller faktiskt.

273

Nu ligger de lokala Expressen-sidorna ute. För er som missat det, är jag Expressens bloggare i Linköping.
http://linkoping.expressen.se

272

Jag kom precis på att jag ju är ledig imorgon. Så vitt jag vet i alla fall. Det betyder att jag kan titta på Victor & Rolf-kollektionen på H&M! Jag tror inte att jag tänker köpa något, eftersom min ekonomi är extremt ansträngd just nu. Om jag köper något blir det trenchcoaten, den röda puffkjolen eller det det söta rosa linnet med rosett. Vi får se. Jag är dock lite tveksam till att trängas. Men det märks.

271

David bjöd mig precis på fest den 15:e december. På Platå med 300 inbjudna. Kalaset skulle kosta 100 kr, men det är ju inte speciellt mycket. Dessutom får jag lön samma dag.
Festen hålls med anledning av Davids födelsedag och en annan vän till honom som fyller år samtidigt. Jag vet inte vem dock.

Ett band skulle spela. Robert Wells. Ja, just det. Robert Wells. David sa att de hade kontakter.
Om man nu har kontakter.. Varför väljer man ROBERT WELLS då?! Jag ogillar honom sjukligt mycket. Hela hans person är motbjudande. Hans musik är inte heller något jag skulle lyssna på frivilligt.
Nu tror jag dock inte att David är speciellt seriös. Det är han nästan aldrig. Men jag förbereder mig på det värsta.

The End

I och med att jag börjar blogga för Expressen, flyttar jag även över min blogg dit. Jag trodde att det gick att fixa med RSS eller något liknande, men tydligen inte. Så nu bloggar jag enbart därifrån. Sorgligt, eftersom jag tycker om Blogger. Roligt, eftersom fler kommer läsa min blogg och jag kommer få en helt annan uppmärksamhet.

Så ifall ni vill fortsätta läsa vad jag skriver, föreslår jag att ni istället läser på http://blogg.expressen.se/myladystory/. Ändra era bokmärken och RSS-program. För nu jävlar, nu blire ACTION!

269

Min iBook är trasig. Behöver jag säga mer? Nästan inte.

Upptäckte till min fasa att min iBook var sprucken innuti skärmen igår. Jag hatar att erkänna det, men jag tror att det kan vara jag som har trampat på den när den legat på golvet. Jag minns det inte, men det måste ju vara något sådant. Det kommer inte att bli ett billigt kalas att laga den. Och inte lätt heller. Lagningsstället ligger nämligen i Norrköping. Där är jag aldrig. Macoteket i Linköping har stängt, så där kan jag inte lämna in den så att de kan skicka den till Norrköping. Irriterande.
Jag har dock inside-information om att Macoteket kommer tillbaka. De letar bara efter en mer central lokal. Men det lär ju inte hända inom den närmaste tiden, tyvärr.

268

Oops. Jag har visst råkat hoppa över blogginlägg 257. Eller ja, jag har döpt det fel. Så nu får det bli två inlägg som heter 268. Jag orkar nämligen inte redigera alla.

268

Så, vad har jag egentligen sysslat med under helgen?

Efter en 8 timmar lång arbetsdag på Servum åkte jag hem och la mig i soffan tillsammans med en bit hemgjord kladdkaka. Inte nyttigt alls, men jag tränar åtminstone bort det numera.
Ringde Maria och undrade hur kvällen skulle se ut. Hon åkte in till sin pojkvän Andreas, där förfesten skulle äga rum. vid klockan 6, det orkade inte jag. Dessutom kom min bror M med familj hit från Helsingborg. Åt middag med dem och mamma och pappa. Missade bussen, och fick ta bilen in till stan. Ställde den på Katedralskolans ena parkering. Pappa sa att jag fick betala ifall någon krossade en ruta eller stal radion. Det fanns dock flera gatlampor, så jag bedömde risken som ytterst liten.
Hemma hos Andreas var Joy, Maria och Patrik redan där. Andreas hade köpt en gigantisk platt-tv, som de satt och spelade tv-spel på hela kvällen. Jag drack vin och lite cider och framåt kvällen droppade det in flera vänner. Det togs posekort och dracks alkohol. Runt 12 blev jag rastlös och ville gå ut. Jonna hakade på och grät en skvätt i hissen påväg ner. Jag fick henne att skratta och vi tog ett till posekort. På Platens var det varken roligt eller tråkigt. Framåt slutet av kvällen hittade jag dock C som jag pratade med senast för säkert 2 år sen. Jag kom ihåg honom eftersom han var så trevlig mot mig den kvällen vi sågs. Vi stod och pratade tills Platens stängde och jag måste säga att trevligare människa får man leta efter. Åkte hem klockan 4 och somnade nästan direkt.

När jag vaknade dagen efter mådde jag faktiskt oerhört bra för att vara jag. Hade hela huset för mig själv, så jag gjorde inga större ansträngningar för att verka pigg och allert. Åt en mozarella-pizza när ma, pa, bror och familj kom hem. Försökte sen piffa upp mig lite inför Sofies födelsedagskalas. Pratade med min andra bror M i telefon, som precis kommit hem från Kina. Han hade någonting åt mig sa han, så jag åkte dit. En Chloé-väska i mörkbrunt skinn! Den med hänglås och en liten nyckel, ni vet. Blev väldigt glad och överraskad, eftersom jag inte sagt något om att han skulle köpa något åt mig.
Åkte till Sofie runt klockan 7 och åt tapas och drack vin resten av kvällen. Jag gav henne två flamingo-blommor och ett flamingo-rosé-vin i födelsedagspresent. Oerhört fantasifullt, enligt mig. En av vänner fick lite för mycket vin. Så kan det gå för oss alla ibland! Som tur är var det inte jag denna gång. Jag drack en flaska René Barbier (eller hur det nu heter) och ett och annat glas Foot of Africa. Foot of Africa måste vara det sämsta namnet på ett vin, för övrigt.
Framåt midnatt bar det av mot 55:an, och resten vet ni.
En kul detalj är att vi fick gå före kön. Hur stammis är inte det?

267

Mina känslor har svallat hit och dit under helgen. Jag har roligt, jag har tråkigt, jag är glad, jag är lite nerstämd, jag är imponerad, jag är inte det minsta imponerad, jag är smickrad, jag skäms, jag känner mig jobbig, jag känner mig som världens snyggaste.

Jag håller på att utvecklas innuti. Utvecklas åt ett bra håll. Jag får bättre och bättre självförtroende.

Efter en incident under Halloween-helgen förra året mådde jag rent utsagt kasst. Även om jag inte ville erkänna det för mig själv under cirka en månads tid. Sen brast det. Ungefär då träffade jag A. Söt och trevlig, även om det blev lite pinsamt till en början. Jag försökte verkligen. Men det klickade inte. Trots att jag visste, eller snarare vet, att det är en bra kille, så kunde jag inte få känslor för honom.
Jag träffade honom i lördags igen. Än en gång försökte jag övertala mig själv om att ge det en chans. Puss hit och kyss dit. Taxi hem till honom. Men runt klockan 4 kände jag att det inte gick längre. Jag åkte hem. Jag kan inte lura mig själv. Förlåt, A.

266

Största irriationen igår var när någon "råkade" ta fel skor, och tog mina. Kvar stod jag med ett par slitna och förstora likadana skor. Lämnade en lapp i receptionen ifall någon skulle komma på sitt misstag. Men seriöst, känner man inte att ett par skor är för små när man tar på sig dem? Ser man inte att de är mindre slitna än sina egna? Märker man inte att de är knutna på ett annat sätt? Jo, det gör man. Så jag tror inte personen gjorde det av misstag. "Yey, ett par nyare skor än mina, de tar vi!" var nog snarare tanken.

265

Världens mest oväntade sak hände idag när jag byggstädade ett badrum i Ryd för Servums räkning. Min mobil ringer. Ett hemligt nummer. Jag svarar. I andra änden är det en person som heter Paul Haeberlein och ringer från Expressen. Min första tanke var "Vad har jag gjort nu? Vad har nån jag känner gjort?"

Men jag hade inte gjort någonting. Förutom att skriva en bra blogg och att bo i Linköping. Paul ville nämligen att jag ska börja blogga för Expressen. Några minuter senare hade jag svarat förvirrat och exalterat på en rad frågor om mig och min blogg. Det blev nog lite vimsigt, men det funkar nog.
Just nu är jag väldigt glad! Jag har saknat media. Jag har saknat att vara en del av media. Det har jag kanske varit under hela tiden som jag bloggat, men nu kommer fler människor läsa det jag skriver. Förhoppningsvis!

Så HEJ! på er som inte läst min blogg förut. Jag kommer inte tipsa er om mode, inte skriva om Maria Borelius ekonomi och inte heller kommer jag erbjuda er en inblick i ett glamouröst liv. Jag kommer enbart skriva om min vardag och mina betraktelser. Mina glada dagar, mina bittra dagar och mina dagar fyllda av irritation. Världen och människor slutar aldrig förvåna mig.

264

Det finns tydligen en gräns på hur många tecken det får vara i urlen till sin bild man lägger upp i Blogger. Eh. Så jag kunde inte länka till min helgonbild längre. Och inte fasen funkar det om man lägger upp bilden på onlinecenter. Länken måste innehålla .jpg eller liknande för att fungera. Och eftersom jag nuförtiden inte har någon domän att ladda upp saker på, får jag ladda upp kortet på Blogger. Så jävla onödigt krångligt.