Hjälp
Det här med kärleksrelationer stressar skiten ur mig. Jag klarar inte av det. Jag blir helt nojig, kallsvettig och analyserar allting hela tiden. Vill jag det här? Varför gör han så? Vad händer nu? Varför ringer han inte? Hur menar han när han säger så? Hur ska jag göra? Ska jag försöka?
Jag får kalla fötter så fort någonting sånt här händer. Förrutom när jag faller för de sanna svinen, the bad guys. Då vill jag mer än gärna ha en relation, jag analyserar naturligtvis allting fortfarande, men när han är så distanserad, då lockar det plötsligt. JAG FÖRSTÅR INTE?!
Har det här någonting med barndomen att göra? Finns det några teorier till varför man är så jävla rädd för att bli älskad?
Jag får kalla fötter så fort någonting sånt här händer. Förrutom när jag faller för de sanna svinen, the bad guys. Då vill jag mer än gärna ha en relation, jag analyserar naturligtvis allting fortfarande, men när han är så distanserad, då lockar det plötsligt. JAG FÖRSTÅR INTE?!
Har det här någonting med barndomen att göra? Finns det några teorier till varför man är så jävla rädd för att bli älskad?
posted by Emelie | 22:36
3 Comments:
man är inte rädd för att bli älskad, man är rädd för att den som älskar en, ska sluta med det..
I grund och botten är det väl så.. Men jag blir livrädd så fort det verkar som om någon tycker om mig och bryr sig om mig..
jag är också sådär. osäker på allt och ska analysera sönder.. vi kan ju bilda klubb.
en del kanske bara är födda rädda för kärleken?
hoppas det går bra för dig iaf.. =)
Skicka en kommentar
<< Home