I'm not alone!
Berättade för bästisen M om att jag hade börjat tjuta när jag läste en bok igår. Hon blev inte alls förvånad, utan skrattade bara igenkännande.
Jag har bara börjat tjuta av en bok innan, i slutet av Harry Potter och halvblodsprinsen. Men hon gjorde det stup i kvarten visade det sig.
När vi ändå satt och pratade om att börja gråta, kom vi in på reklamfilmer som man blir lite tårögd av. Både jag och M har börjat gråta till Fin Airs reklam med den lilla renen som kommer bort från sin mamma. Även reklamen för något blöjmärke där de visar bilder på barn och mammor och det står saker som "Jag är alltid nära", "Du är min" samt reklamen för ett annat, eller samma, blöjmärke där ett barn ligger och sover och gör saker som "Pussar mamma", "Kramar mamma" os.v. visade sig vara riktiga tårsprutare.
Men så säger M helt oblygt att hon börjat gråta till Pedigrees reklam där de säger "Vi älskar hundar". Det är för mig helt främmande. Har inte sett på den med sånna ögon.
Efter denna lilla diskussion om VAD vi börjar gråta till kom vi in på diskussionen om VARFÖR vi är så pass känsliga och tjutiga. Det är inte så att vi börjar gråta för minsta lilla grej i verkliga livet, utan det verkar vara när vi sitter själva hemma och tittar på TV eller läser en bok.
Svaret är: P-piller.
Jag har ganska nyligen börjat äta mina, och M har ganska nyligen slutat äta sina.
Vi är alltså inte såhär töntiga egentligen.
Jag har bara börjat tjuta av en bok innan, i slutet av Harry Potter och halvblodsprinsen. Men hon gjorde det stup i kvarten visade det sig.
När vi ändå satt och pratade om att börja gråta, kom vi in på reklamfilmer som man blir lite tårögd av. Både jag och M har börjat gråta till Fin Airs reklam med den lilla renen som kommer bort från sin mamma. Även reklamen för något blöjmärke där de visar bilder på barn och mammor och det står saker som "Jag är alltid nära", "Du är min" samt reklamen för ett annat, eller samma, blöjmärke där ett barn ligger och sover och gör saker som "Pussar mamma", "Kramar mamma" os.v. visade sig vara riktiga tårsprutare.
Men så säger M helt oblygt att hon börjat gråta till Pedigrees reklam där de säger "Vi älskar hundar". Det är för mig helt främmande. Har inte sett på den med sånna ögon.
Efter denna lilla diskussion om VAD vi börjar gråta till kom vi in på diskussionen om VARFÖR vi är så pass känsliga och tjutiga. Det är inte så att vi börjar gråta för minsta lilla grej i verkliga livet, utan det verkar vara när vi sitter själva hemma och tittar på TV eller läser en bok.
Svaret är: P-piller.
Jag har ganska nyligen börjat äta mina, och M har ganska nyligen slutat äta sina.
Vi är alltså inte såhär töntiga egentligen.
posted by Emelie | 22:02
3 Comments:
Jag äter inte p-piller, men kan grina rätt friskt till böcker ändå. Har förstås inte kommit så långt som till reklamfilmer (och det hoppas jag att jag aldrig gör heller..=)), men ändå, måste man va 'tönt' för de? Får man inte gråta av böcker?
tack för en trevlig blogg förresten, tror bestämt du fått en ny läsare.
jasså det är en ren i alla fall. jag har undrar lite över den där animerade skeva varelsen... tack för uppklarandet, kärlek.
Lungan: Nej nej, det är inte så jag menar. Visst får man vara töntig, och det behöver ju inte vara dåligt. Men jag känner mig bara lite extra fånig när jag tjuter så mycket :)
Skicka en kommentar
<< Home